Det är fascinerande hur människor träffas. Många gånger träffar man vänner för livet i väldigt speciella, oväntade situationer. På så sätt har jag fått kontakt med Luna Pettersson.
Jag vill berätta om den här personen eftersom hon är en fin ambassadör för att promota utomhusliv genom både sin hobby samt sitt yrkesarbete. En modig, tuff men samtidigt oerhört känslig och hjälpsam tjej som bor i fjällen och tävlar med sina hundar.
Jag och Luna träffades för första gången i Kåbdalis när jag gjorde min Kropp Challenge. Den dagen har jag cyklat från Gällivare och jag skulle övernatta på ett B&B i Kåbdalis. Det hade varit en riktig tuff cykeldag: 153 km i konstant hård motvind. Jag var helt slut när jag kom på plats. När jag kom in till huset så hälsade två glada huskies på mig och deras ägare har presenterat sig. Luna jobbade då inom ett projekt åt Länsstyrelsen i området så hon har tillsammans med sina andra arbetskamrater under den tiden bott i Kåbdalis. Den dagen var vi båda trötta: jag efter min cykling och Luna efter att ha haft en tuff dag på jobbet. Trots detta satt vi länge i köket och pratade.
Luna bjöd på sitt hembakade bröd. När man är ute och cyklar flera mil om dagen och man kämpar mot tuffa väderförhållanden och sina egna svagheter regerar man på ett annat sätt på sådana gester: att bjuda på bröd har kanske inte betytt så mycket för Luna men för mig var det någonting som jag aldrig kommer att glömma. En sak till som jag inte heller kommer att glömma är att jag har berättat att vi har funderat på att flytta till Luleå men det inte är aktuellt för oss och att vi kommer att stanna i Stockholm. Luna sa att jag skulle passa jättebra i Luleå. Det är inte många som har sagt det till mig…
När vi några månader efter min Kropp Challenge berättat för vänner och familj att vi har bestämt oss för att flytta till Luleå, så var de flesta mycket skeptiska. Många kunde inte se framförallt mig trivas i Luleå. Jag kan förstå det eftersom jag älskar stora städer och trivs jättebra i storstadspuls, men jag har också en sida som uppskattar de öppna landskapen och vildmarken… Jag anser att Luleå är en storstad i ett litet format och jag trivs jättebra här. Luna visste det direkt.
Luna är en person som inspirerar. Hon jobbar som naturbevakare, vilket innebär att hon är mycket utomhus på sin arbetsid. På fritiden tränar hon med sina huskies och det är inte lite träning
Förra året har de kört över 1700 km. Hennes mål är att varje vintersäsong köra minst 1000 km på släde och skidor. Längsta sträckan på en dag som hon har kört med hundarna är cirka 50 km.
När jag har frågat Luna om någon rolig händelse/tur så skrattar hon och berättar att hon en gång när hon bodde i Södra Prästholm for med hundarna längs malmens väg upp till Niemisel. Hon parkerade hundarna och släden på skoterparkeringen vid affären, gick in och köpte glass och korv och sedan på vägen hem stannade de vid ett fint ställe och grillade korv och åt glass.
Hennes första tävling någonsin var SM och då blev det guld! Det visade sig också att hon hade bästa tiden genom tiderna på den banan. Hon har tävlat med vovvarna på två VM. Det första i ett fyrspann som kördes av en kille från Australien och sedan med henne som muscher förra vintern i Östersund.
Luna besöker oss när hon har möjlighet. Louise har träffat både henne och hundarna vid flera tillfällen. Vi planerar att Louise ska åka släde med Luna och hennes hundar under vårvintern. Det är otroligt men med tanke på den här hundslädturen har Luna själv stickat en magisk tröja till Louise så att flickan inte fryser under åkturen.
Vi har öppnat paketet idag, fint inslagen med ett handskrivet brev från våran äventyrliga vän. Jag längtar enormt till det att få se Louise sitta på en släde med Lunas vovvar.
Mamma i Norr 