SKOTERÄVENTYR

Idag har vi haft en lugn söndag efter gårdagens häftiga skoteräventyr.

Lördagen började jag med ett intervallpass på 1h 30min. Passet har varit uppbyggt på det sättet att den syftade mer på att utveckla muskelstyrka än kondition. 

Efter det har vi pratat med Håkan och vi bestämde att vi ska träffas med skotrarna vid persömacken. Vädret var kanske inte det bästa för en skotertur då det snöade men det var ändå härligt att vara ute.

När vi träffade Håkan så bestämde vi att vi ska åka till deras stuga. Håkan visade en fantastisk fin sträcka dit och distansen blev 61 km. Det var så otroligt vackert att åka skoter hela vägen till Orrbyn.

Vi har haft det riktig trevligt i stugan. Det var synd att Johanna inte kunde vara med då hon jobbade. Vi åkte från stugan klockan 16:00 och Håkan guidade oss genom en ny sträcka fram till Rutvik. Det var så fascinerande att åka skotern genom den nya terrängen. Fantastiska skogar och öppet landskap på många platser. Det är det som gör Norrbotten så underbart… du är inte många kilometer borta från hemmet och du hittar den vildmarken. Man kör och kör och jag har fått en känsla att vi var de enda människorna i det stora området.  

När vi kom fram till Rutvik så återvände Håkan till stugan. Jag var lite orolig att han åkte själv tillbaka men han är en superduktig skoterförare och han kan området mycket väl. Han förklarade att det är en enkel sträcka som går från Rutvik hem till oss. Klockan var 18:00 när Håkan lämnade oss och vi skulle fortsätta hem.  

Den ”enkla sträckan” har visat sig vara komplicerad för oss… Vi började köra vilse samt fram och tillbaka på många platser… Ante har haft problem med att orientera sig och hitta rätt väg. Ante har också tappat sina skoterglasögon och då fick vi också återvända för att hitta dem… Vi hade mycket tur att våran underbara Louise sov hela tiden och inte brydde sig så mycket kring det att vi hade stora svårigheter att hitta hem. 

Håkan har ringt mig för att kolla läget. Han hade kommit till stugan men vi var inte hemma ännu. Till slut hamnade vi på rätt spår och kom hem den snabbaste möjliga vägen. Klockan var 20:10 när vi kom hem. 

Vi hjälptes åt att förberedda maten till Louise och byta kläder på henne. När jag låg bredvid henne i sängen och tittade i hennes fina, klocka ögon tänkte jag på hur underbar hon är. Hon är så speciell. Hon är så modig och äventyrlig – Louise är absolut bäst, mitt underbara underverk! Louise somnade igen efter klockan 21:00. Det tog inte länge så somnade jag och Ante också.

Jag var lite sugen på att åka med skotern idag igen men det kändes som att Ante behöver en lite lugnare dag idag. Jag måste dock säga att gårdagen har varit ett riktigt äventyr och jag längtar tillbaka till att köra mer i det nya för oss skoternområdet. Jag behöver först övertyga Ante eftersom han har sagt att han inte är sugen på att åka dit igen…