Under Påsken har vi åkt till Polen, till min hemstad Rzeszow.
Jag har inte varit där på 7 år… varför? Jobbet och Covid-19 kom emellan… och tiden går fortare än man tror…
Det var väldigt känslosamt att komma till mitt familjehem med Louise. Det regnade den kvällen och det väckte gamla minnen då mina föräldrar kämpade för att bygga klart det här huset och det har tagit många år. Jag minns mycket väl när det var bara väggar och plåttak och jag satt där i mitt framtida rum och lyssnade på regnet när det slog i taket. Det här minnet kom direkt när jag kom in rummet och har lagt Louise i sängen… mitt eget barn i mitt gamla rum i ett hus där jag har upplevt så mycket både positivt och negativt. Allt det som har hänt har format mig och jag kan bara känna enorm tacksamhet för alla mina livserfarenheter. Utan dessa erfarenheter hade jag inte varit den jag är idag.
Det har blivit så att vi har stannat i Polen i nästan 3 veckor. Under den tiden har vi bara varit en dag i Krakow med mina föräldrar och vi åkte en kväll innan mot Gdansk, då hann vi se Helhalvön.
Det var så magiskt att vara i Polen trots att vi inte har gjort någonting speciellt, fast allt vi gjorde var speciellt för mig. Att träffa min syster och hennes barn, min farbror och några familjevänner är obeskrivligt. Jag han också att promenera mycket: gå till gamla platser där jag brukade vara, gå runt i stan med min mamma.
Staden har förändrats enormt. Det har hänt extremt mycket under de senaste åren. Jag är så stolt över Rzeszow eftersom staden växer så att det knakar.
Eftersom Rzeszow ligger nära gränsen till Ukraina blir man ständigt påmind om det pågående kriget. Vi kunde se tunga flygtransporter som konstant landade och startade från Jasionka flygplats. Det går inte att beskriva i ord hur underbart det är att man lever i ett land utan något krig eller oroligheter. Jag är så tacksam för att jag inte behöver oroa mig för bombningar och attacker när Louise vaknar på morgonen och jag har mat och kläder till henne. Det finns så många i Ukraina samt andra delar i världen idag som saknar basala saker och rent vatten för sina barn.
Vi har lämnat mitt hem i Polen och kom med färjan från Gdansk till Nynäshamn. Vi åkte vidare mot Luleå via Stockholm. Jag kan definitivt säga att Stockholm är mitt andra hem. Jag har bott där i 15 år: jobbat, utbildat mig och skaffat mig vänner för livet.
Nu för tiden är Luleå mitt hem – mitt tredje hem. Vilken lycka att kunna känna sig hemma på så många platser. Det var verkligen underbart att komma hem, öppna dörren och känna lugnet och tryggheten.
Idag har jag varit med Louise på öppna förskolan. Sedan vi kom från Polen har vi varit där nästan varje dag. Det var en fantastisk dag där: Louise fick leka och integrera med andra barn samt att jag fick träffa nya fantastiska människor: jag har fått feedback och motivation. Älskar Mötesplatsen som hjälper både barn och vuxna att utvecklas.
Mamma i Norr 