GRAVELBIKE

Jag har tidigare skrivit i mitt träningsinlägg om att mitt mål för det här året är att delta i Bike Adventure i Polen. Det har inte blivit så eftersom vi inte har haft någon möjlighet att åka till Polen igen under sommaren.

När det kommer till träningen så har jag haft stora svårigheter att komma upp i rätt mängd av träning. Det kändes inte alls bra och jag visste att jag måste hitta något sätt att få saker att fungera. Slumpmässigt har jag hittat en gravelbike tävling i Storuman som går den 5 augusti och jag har anmält mig till den längsta sträckan på 116 km. Jag har satt ett mål att jag ska köra den här banan på 5h och jag har skapat ett träningsschema för mig själv. 

Den här nya utmaningen har motiverat mig till att få mer mängdträning. Jag har också bestämt mig för att satsa mer på gravel framöver, därför har jag också köpt en ny cykel! Vi köpte den på ByBike i Umeå. Jag kan starkt rekommendera den här cykelbutiken: engagerad och professionell personal som tar hand om varje kund med stor omtanke oavsett om man är elit eller motionär. 

Det att jag har fått en till cykel har också underlättat att jag kunde börja köra både pass ute och fortsätta träna intervaller på trainern. Att koppla bort cykeln från trainern och förbereda den till att cykla ute och sedan ändra tillbaka till trainern är ett jobbigt moment. Det är extra krävande när Andreas jobbar mycket över och jag är själv med Louise. 

Det har varit helt underbart att kunna sätta igång med cyklingen i verkligheten. Jag älskar den nya cykeln: den är bekväm, absolut perfekt anpassad till mig och den är snabbare än den gamla jag har. Jag har cyklat mina pass både på asfalt och grus. Det kräver dock att jag vaknar 2:30 för att genomföra mina utepass och 3:30 för att köra intervaller på trainern. Detta eftersom Andreas brukar komma hem sent från jobbet, fast å andra sidan, även om han skulle vara hemma vid klockan 17:00, så vill jag fortfarande spendera tid med honom och Louise och inte börja cykla. Det har alltid varit mitt mål att min träning inte ska påverka familjelivet så mycket. Jag vaknar därför tidigt för att avsluta passet innan Andreas åker till jobbet.

Nu är det 2 veckor kvar till tävlingen. Jag har lyckats att följa mitt schema ganska bra. Det som har varit mest jobbigt under de senaste veckorna är att vi har blivit inlagda på sjukhuset med Louise eftersom hon har fått urinvägsinfektion. Det har varit fruktansvärt att vara på sjukhuset med henne och det har tagit ordentligt på mina krafter. Under den veckan så har jag missat några pass samt att några inte har varit av särskilt bra kvalité eftersom jag hade svårt att samla mina krafter.  

Träningsintensiteten har också visat sig vara lite för stor och jag behövde tagga ner. Jag kände i början av den här veckan att jag har fått lite för mycket belastning på benen och jag har blivit mest orolig för knäna. Dessa problem beror helt och hållet på att jag har för lite grundträning. Men det kommer… jag lyssnar på kroppen och jag är mycket motiverad till att fortsätta träna ordentligt. Utifrån mina erfarenheter och min skadehistorik vet jag att det ibland är bättre att ta ett steg tillbaka än att behöva avstå från träningen under en längre tid. Jag ser fram emot hösten och jag har en till tävling på schemat som går i Finland i slutet av september. Det blir så spännande! Men just nu är fokus riktat mot Storuman. Jag har inga erfarenheter av gravel och väldigt få mil i sadeln än så länge så vi får se om jag lyckas med sub 5 timmar eller inte…