Är det mycket eller lite? Ska man jämföra med dem som är 100 gånger bättre eller de som är sämre än mig? Ska jag jämföra med min bästa säsong hittills?
Jag är faktiskt bara glad över de där 100 milen utan att jämföra med någon eller någonting. Jag är också tacksam över att jag har en trainer. Jag är helt övertygad om att ifall jag inte haft den så skulle jag inte ens cykla 10 procent av den distansen utomhus och definitivt inte med samma träningskvalité. Jag kämpar på med min cykling och jag börjar bli starkare och mer uthållig. Det krävs dock många mer timmar och mil för att känna att jag är i form.
Förutom mina rehab övningar för axeln är cyklingen den enda träning jag har just nu. Jag promenerar också varje dag. Jag känner att jag är på rätt spår träningsmässigt och så fort axeln tillåter så kommer jag att utvidga min träning med styrka.
Idag har jag och Louise promenerat till öppna förskolan. Det har varit riktigt varmt i Luleå idag: vädret påminner mer om april än januari… Värmen har gjort att det blivit halt men jag har klarat mig bra i mina Icebugs. Det känns som att Icebugs är ett måste när man bor här uppe och promenerar mycket.
Louise var superglad på mötesplatsen och hon var mycket intresserad av andra barn. Andreas har hämtat oss från stan och vi åt lunch tillsammans. Jag fortsätter med min socker-, gluten- och mjölkfria kost. Jag är så taggad på att klara av den första etappen av min mat-challenge.
Under eftermiddagen har vi varit på en till promenad eftersom jag kände att jag behövde både mer steg samt mer tid utomhus.
Inget socker, gluten och mjölkprodukter i 30 dagar.
Louise vaknade strax efter midnatt och hon var mycket ledsen. Jag tröstade henne medans Andreas sprang ner till köket för att göra ersättning till henne. Hon lugnade ner sig och somnade om efter att hon har fått mat. Jag kunde dock inte somna och jag har fått en jobbig huvudvärk.
Jag började googla i telefonen ”att sluta äta socker”. Det har jag haft i åtanke i många veckor nu… Under graviditeten kunde jag äta exemplariskt men efter att jag har fått Louise så har jag börjat äta mycket socker igen…
Man får ganska många intressanta sökresultat när man försöker hitta information om att sluta äta socker. Jag har dock fastnat på ett inlägg ”Sluta, sluta med socker” från Nilla´s Kitchen. Det är väldigt inspirerande läsning. Nilla utmanar till att inte bara sluta med socker men även gluten och mjölkprodukter. Hon säger att man bör göra det i minst 30 dagar för att kunna se tydliga hälsoeffekter. Det känns som en riktigt hälsosam utmaning och jag vill starta den med en gång. Jag hoppas så klart att jag kommer att fortsätta med bättre matvanor i längre än 30 dagar men det känns som en bra början.
För att göra det enkelt så räknar jag med start idag den 24 januari till den 28 februari som första etappen av min mat-challenge. Det blir drygt 30 dagar utan socker, gluten och mjölkprodukter. Uppföljning kommer den 28 februari! Är det någon mer som vill hänga med på den här utmaningen? Kommentera gärna vad du tänker kring frågan och utmaningen!
Jag kommer framöver besöka Nilla´s blogg oftare för mer inspiration. Jag måste också testa några av hennes recept. Jag kollade bara snabbt och jag är särskilt sugen på att prova baka hennes glutenfriabröd.
Den nya kosten är inte den enda nyheten i köket. Vi har igår fått barstolar till köksön från Andreas arbetskollega. Jag har hittat stolar på IKEA som skulle passa bra men vi har inte införskaffat dem ännu… tur det eftersom dem som vi har fått för en väldigt symbolisk summa passar fint, enligt mig och de kommer också från IKEA.
Det är återkommande men det är det jag uppskattar så mycket… just att vara ute. Idag var en toppendag för att vara ute och vi åkte till Hertsöträsk som bara ligger några kilometer hemifrån.
Det var inga problem att komma fram med barnvagnen till de första grillplatserna. Till grillplatserna som ligger längre bort var det upptrampad stig men det inte var möjligt att komma dit med barnvagn/rullstol.
Vi var på plats vid 10 tiden och ingen var där, vi har startat en eld och jag njöt av ljudet från sprakande ved. Ante ringde till våran vän Tobbe för att fråga om de vill grilla med oss. Det var inga problem, Tobbe gillar spontana saker och han älskar också att vara ute.
Ante gick ut för att pimpla och efter ett tag kom Tobbe med lilla Ruben. Ruben sprang direkt till Ante och ville fiska med honom. Det började också komma mer och mer folk dit för att grilla, köra skoter och åka skidor.
Louise har varit vaken ovanligt länge. Hon var väldigt lugn i vagnen och har nyfiket tittat på omgivningen. Hon verkade gilla stämningen. Hit måste vi komma oftare den här vintern.
Efter grillningen åkte vi hem för att fika och vi har diskuterat våra vandringsplaner till sommaren. Jag njuter av vintern men jag drömde mig bort till sommaren och våra fjälläventyr.
Det är fascinerande hur människor träffas. Många gånger träffar man vänner för livet i väldigt speciella, oväntade situationer. På så sätt har jag fått kontakt med Luna Pettersson.
Jag vill berätta om den här personen eftersom hon är en fin ambassadör för att promota utomhusliv genom både sin hobby samt sitt yrkesarbete. En modig, tuff men samtidigt oerhört känslig och hjälpsam tjej som bor i fjällen och tävlar med sina hundar.
Jag och Luna träffades för första gången i Kåbdalis när jag gjorde min Kropp Challenge. Den dagen har jag cyklat från Gällivare och jag skulle övernatta på ett B&B i Kåbdalis. Det hade varit en riktig tuff cykeldag: 153 km i konstant hård motvind. Jag var helt slut när jag kom på plats. När jag kom in till huset så hälsade två glada huskies på mig och deras ägare har presenterat sig. Luna jobbade då inom ett projekt åt Länsstyrelsen i området så hon har tillsammans med sina andra arbetskamrater under den tiden bott i Kåbdalis. Den dagen var vi båda trötta: jag efter min cykling och Luna efter att ha haft en tuff dag på jobbet. Trots detta satt vi länge i köket och pratade.
Luna bjöd på sitt hembakade bröd. När man är ute och cyklar flera mil om dagen och man kämpar mot tuffa väderförhållanden och sina egna svagheter regerar man på ett annat sätt på sådana gester: att bjuda på bröd har kanske inte betytt så mycket för Luna men för mig var det någonting som jag aldrig kommer att glömma. En sak till som jag inte heller kommer att glömma är att jag har berättat att vi har funderat på att flytta till Luleå men det inte är aktuellt för oss och att vi kommer att stanna i Stockholm. Luna sa att jag skulle passa jättebra i Luleå. Det är inte många som har sagt det till mig…
När vi några månader efter min Kropp Challenge berättat för vänner och familj att vi har bestämt oss för att flytta till Luleå, så var de flesta mycket skeptiska. Många kunde inte se framförallt mig trivas i Luleå. Jag kan förstå det eftersom jag älskar stora städer och trivs jättebra i storstadspuls, men jag har också en sida som uppskattar de öppna landskapen och vildmarken… Jag anser att Luleå är en storstad i ett litet format och jag trivs jättebra här. Luna visste det direkt.
Luna är en person som inspirerar. Hon jobbar som naturbevakare, vilket innebär att hon är mycket utomhus på sin arbetsid. På fritiden tränar hon med sina huskies och det är inte lite träning
Förra året har de kört över 1700 km. Hennes mål är att varje vintersäsong köra minst 1000 km på släde och skidor. Längsta sträckan på en dag som hon har kört med hundarna är cirka 50 km.
När jag har frågat Luna om någon rolig händelse/tur så skrattar hon och berättar att hon en gång när hon bodde i Södra Prästholm for med hundarna längs malmens väg upp till Niemisel. Hon parkerade hundarna och släden på skoterparkeringen vid affären, gick in och köpte glass och korv och sedan på vägen hem stannade de vid ett fint ställe och grillade korv och åt glass.
Hennes första tävling någonsin var SM och då blev det guld! Det visade sig också att hon hade bästa tiden genom tiderna på den banan. Hon har tävlat med vovvarna på två VM. Det första i ett fyrspann som kördes av en kille från Australien och sedan med henne som muscher förra vintern i Östersund.
Luna besöker oss när hon har möjlighet. Louise har träffat både henne och hundarna vid flera tillfällen. Vi planerar att Louise ska åka släde med Luna och hennes hundar under vårvintern. Det är otroligt men med tanke på den här hundslädturen har Luna själv stickat en magisk tröja till Louise så att flickan inte fryser under åkturen.
Vi har öppnat paketet idag, fint inslagen med ett handskrivet brev från våran äventyrliga vän. Jag längtar enormt till det att få se Louise sitta på en släde med Lunas vovvar.
På en måndag för exakt 8 månader sedan har mitt liv förändrats för alltid. Den 16 maj 2022 födes min Louise, mitt mirakelbarn och finaste kämpen jag någonsin har träffat. Hon föddes liten men hon kommer bli stor i världen – det fick vi höra många gånger på Avd 56, den neonatalavdelningen på Sunderby sjukhus.
Louise visade direkt när hon föddes vad hon står för: att kämpa och aldrig ge upp! Med varje minut efter födseln har hon blivit starkare och starkare. Louise fortsätter att utvecklas så fint och hon växer så det knakar. Louise har också en fantastisk personlighet då hon visar så mycket omtanke och medkänslor. Hon älskar att vara omkretsad av människor och andra barn. Mötesplatsen är därför en av hennes favoritställen att vara på. Hon tycker om djur, hon gillar att befinna sig på olika platser samt att hon mest alltid är glad. Hon vaknar varje morgon med en stor leende. Jag älskar henne obeskrivligt mycket och känner enorm stolthet att jag får vara just hennes mamma.
Idag har vi också fått information om att min fina vän Luna Pettersson har skickat en gåva till Louise. Vilket sammanträffande att det har kommit just idag. Vi har dock inte hunnit att hämta paketet eftersom Andreas kom hem lite senare från jobbet och jag behövde träna ikväll. Efter min träning blev Louise sömning så vi har nattat henne och då blev det lite svårt att åka iväg men jag ska hämta paketet imorgon bitti.
Igår har vi blivit inspirerade av våra fina australiensiska vänner till att delta i en utmaning som handlar om att vara utomhus 1000 h under året.
Jag och Andreas har varit på en 2 timmars promenad idag. Ante sa att vi räknar det som start på 1000 h utmaningen. Han har också skrivit det på vår aktivitetstavla så att vi har koll på de timmarna som vi är ute. Jag är så himla glad att Ante vill ställa upp på den här utmaningen. Det blir också intressant att veta hur många timmar vi kommer att vara ute under det här året.
Under eftermiddagen skulle vi på min och Louises första innebandymatch och heja på kusinen Hugo. Men innan vi åkte till Kronans sporthall har vi fått ett snabb besök av Andreas mamma som kom med en supergullig present: hon har stickat matchande sockar till mig och Louise.
Louise tyckte mycket om innebandy: ett gäng pojkar som har sprungit fram och tillbaka efter en boll! Mycket spännande! Det att Hugos lag vann matchen samt att hennes kusin gjorde ett snyggt mål var inte särskilt viktigt för henne just nu… utan själva matchen i sig. På grund av massor av nya intryck somnade hon direkt i bilen. Hon brydde sig inte alls om det stormiga vädret med mycket snö som kom under eftermiddagen.
Bara några kilometer efter Luleå när man åker mot Arvidsjaur förändras miljön. Terrängen är mer kuperad och temperaturen i luften sjunker några grader och man kan träffa renar efter vägen.
Vi är på väg till Älvsbyn och Kanisbacken, en skidanläggning. Våra vänner har en husvagn där under vintern och åker både längd- och slalomskidor under hela vintersäsongen. Vi ska äta lunch med dem. Det är så spännande eftersom det alltid är roligt att träffa dem samt att vi aldrig har varit i Kanis tidigare.
När vi kom på plats så var parkeringen full av bilar och där var massa folk i backen. Skidbacken ser riktigt härlig ut, den är relativt lång och inte så brant. En av våra vänner mötte oss på parkeringen och hjälpte till med att köra våra saker med skoter till deras plats. De har ett superfint ställe för sin husvagn precis vid backen, nära restaurangen samt servicehuset. De har det både vackert och praktiskt.
Det var helt underbart att grilla och äta ute. Maten smakar alltid bättre när den är tillagad över öppen eld med snön runtomkring. Louise, har som vanligt… sovit i sin vagn under hela vistelsen i Kanis. Det var så härligt att vara där och vi har redan planerat att komma tillbaka med vår plåtis nästa gång och övernatta där. Jag är så sugen på att testa åka skidor nästa gång vi åker dit… sist jag åkte slalom var för cirka 20 år sedan.
Det är så underbart med doften av nybakat på morgonen. Här kommer ett recept på ett riktigt snabbt frukostbröd som är gott och saftigt.
Ingredienser
2 dl grahamsmjöl
3 dl havrekross
3 dl havregryn
6 dl grovt rågmjöl
9 dl vetemjöl
2 tsk salt
6 tsk bikarbonat
3 dl mörk sirap
13 dl filmjölk
smör till formar
Gör så här
Smöra 2-3 brödformar med smör.Blanda alla torra ingredienser i en skål och rör om, jag har använd bakmaskin. Tillsatt sirap samt filmjölk och rör om till en jämn smet. Fördela smeten i brödformarna. Jag har toppat bröden med havregryn.
Under de senaste dagarna hade vi snöigt väder och himlen var täckt av moln här i Luleå. Idag har äntligen solen kommit fram och jag och Louise gick på en långpromenad.
Vi gick isbanan hela vägen från Södra till Norra hamn. Om man räknar hela dagens sträcka så gjorde vi en promenad på drygt 11km. Louise sov hela tiden i vagnen.
Isbanan var magisk idag: det var mycket folk på isen, man kunde se skotrar och sparkar samt några som pimplade. Det blåste ingenting och det var bara några grader minus. Jag kunde höra några bekanta som mötes på isbanan som sade till varandra: ”nu börjar den härliga årstiden”. Svårt att inte hålla med. Här har man en riktig vinter och staden är anpassad till att verkligen njuta av den. Jag planerar att gå den här sträckan många gånger under den här vintern.
Ante har överraskat och ringt för att berätta att han slutar tidigare idag. Jag skulle ändå träffa min vän Johanna så jag sa till Ante att han komma och träffa oss i stan.
Innan jag träffade Johanna och Ante så var jag på ett café med Louise för att ge henne mat och byta blöja.
Vi har ätit en senare lunch på Kazuko, en fin japansk restaurang. De har sushi som håller riktigt hög kvalité! Imorgon planerar vi att grilla i Kanis. Jag har aldrig varit där tidigare så jag ser jättemycket fram emot att åka dit.
Jag älskar att promenera. Att promenera är för mig som att meditera: man andas in friskluft och rensar huvudet. Dessutom får man riktig bra motion. När man inte har något större hälsobekymmer så krävs det inte mycket för att ta sig ut och man får så mycket ut av det.
Det är min vilodag idag. Mitt nya träningsschema omfattar många vilodagar men det känns bra eftersom de cykelpassen jag har är mycket krävande för mig. Min plan är nu att lägga fokus på längre promenader de dagar som jag inte cyklar. Jag har också börjat använda min träningsklocka för att motivera mig mer genom att skapa mål gällande antal steg. Det roliga är att Louise tycker att klockan är superhäftig och hon vill ha den för sig själv hela tiden.
Jag och Louise gick ut på en promenad direkt efter frukosten. Det kändes riktigt skönt med en långpromenad idag, särskilt med tanke på att jag inte har sovit mycket i natt. Det händer att när jag blir väckt under natten så har jag svårt att somna om. Det var så i natt. Louise vaknade vid klockan 01:00 eftersom hon var hungrig. Ante gick ner till köket för att göra ersättning till henne. Han har börjat hjälpa mig med det på kvällar/nätter då han inte har några problem med att somna om. Jag ger fortfarande Louise mat och byter blöjan men bara det faktum att jag inte behöver gå till köket gör att jag har lättare att somna om. Det finns dock nätter som i natt, att jag inte kan somna om i alla fall.
Det snöade ingenting på morgonen och det har gått bra att gå med vagnen med vissa undantag. Luleå kommun är duktiga på att skotta och underhålla cykel- och gångbanor. Detta gör att man kan cykelpendla året runt i Luleå. De dagarna med extra busväder så händer det att man inte hinner att skotta alla sträckor och då är det svårare att ta sig fram men snöskottningen brukar fungera utmärkt i stan.
Luleå är så vackert med sin Norra och Södra Hamn och de fina promenadstråken runt om staden som inbjuder till härliga promenader. Utsikten från Gültzaudden är helt fantastisk och där finns en stor lekplats och många grillställen överallt. Nu har man också börjat ploga isbanan i centrum. Isbanan går mellan Norra och Södra Hamn samt till Gråsjälören, en liten ö där man kan grilla och köpa våfflor. När jag såg en traktor som skottade snön på isen blev jag direkt sugen på att gå till Gråsjälören under helgen för pimpling och grillning.
När jag nästan gått runt i hela Gültzaudden började Louise vakna till. Hon hade sovit nästan 2 timmar i vagnen så nu var det dags att vakna och äta. Istället för att gå på något café för att mata Louise och byta blöjan där, så tog jag bussen hem från stan. Jag var ändå nöjd med en promenad på 8,7 km och det är så smidigt att åka kommunalt. Bussarna går ofta och det tar bara 8 minuter för oss att komma hem. Lyx!
Det finns platser där snöskottningen brister, men det är mer undantag än regel i Luleå.
Mamma i Norr 