Kategori: Okategoriserade

I lördags har jag deltagit i en lokal mtb tävling som heter Rantrampet och går i Råneå.

Jag har cyklat den längsta sträckan på 42 km.

Det har regnat hela tiden så det har varit riktigt lerigt i skogen. Jag har cyklat på Andreas pappas cykel eftersom jag har sålt min mtb för ett tag sedan.  

De första 10 km har varit riktigt tuffa, framförallt mentalt: alla cyklade förbi mig och jag kände mig helt värdelös. Jag började fundera på att inte åka till Storumans graveltävling eftersom det kändes som att jag inte ens kommer att klara reptiden. 

Efter att jag har trampat ett tag så började jag uppleva att det var ett rent nöje istället för missnöje att cykla – oavsett mitt slutresultat. Banan var helt fantastisk med en fin blandning mellan lite tekniska partier och grusvägar. Jag blev väldigt motiverad och jag har lärt mig mycket den dagen. Det har varit ett fenomenalt träningstillfälle. 

Jag har känt enorm längtan till att cykla i Storuman efter tävlingen. Det har just nu ingen betydelse om jag klarar reptiden eller inte. Jag ska göra mitt bästa och jag vill bli bättre. 

Just den här viljan att förbättras är så enorm. Jag har alltid kämpat för att bli bättre oavsett vad jag gjort i mitt liv. Jag har dock aldrig känt det på samma sätt som nu. Är det på grund av att jag snart fyller 40 och vill maxa livet ännu mer?? Hahaha…kanske inte men det är superkul att känna som jag gör nu. Det handlar inte heller om att vinna. Det handlar om att utnyttja alla mina möjligheter och uppnå det bästa möjliga resultat som gäller just för mig. Det spelar ingen roll om jag om ett år bara kommer att vara 5 minuter snabbare. Det handlar om att jag vill känna att jag verkligen gjort mitt bästa för att bli en bättre cyklist – jag vill vara en bättre cyklist och jag hoppas att det också kan motivera Louise. 

Råneå mtb har också varit en bra träning på att lämna Louise med Andreas. Det är så underbart att se att det har gått superbra för dem. Louise var glad och dansade när jag kom till bilen efter Rantrampet. Jag är helt övertygad om att det kommer gå lika bra även nästa lördag när jag ska cykla 116 km i Storuman.   

Jag har tidigare skrivit i mitt träningsinlägg om att mitt mål för det här året är att delta i Bike Adventure i Polen. Det har inte blivit så eftersom vi inte har haft någon möjlighet att åka till Polen igen under sommaren.

När det kommer till träningen så har jag haft stora svårigheter att komma upp i rätt mängd av träning. Det kändes inte alls bra och jag visste att jag måste hitta något sätt att få saker att fungera. Slumpmässigt har jag hittat en gravelbike tävling i Storuman som går den 5 augusti och jag har anmält mig till den längsta sträckan på 116 km. Jag har satt ett mål att jag ska köra den här banan på 5h och jag har skapat ett träningsschema för mig själv. 

Den här nya utmaningen har motiverat mig till att få mer mängdträning. Jag har också bestämt mig för att satsa mer på gravel framöver, därför har jag också köpt en ny cykel! Vi köpte den på ByBike i Umeå. Jag kan starkt rekommendera den här cykelbutiken: engagerad och professionell personal som tar hand om varje kund med stor omtanke oavsett om man är elit eller motionär. 

Det att jag har fått en till cykel har också underlättat att jag kunde börja köra både pass ute och fortsätta träna intervaller på trainern. Att koppla bort cykeln från trainern och förbereda den till att cykla ute och sedan ändra tillbaka till trainern är ett jobbigt moment. Det är extra krävande när Andreas jobbar mycket över och jag är själv med Louise. 

Det har varit helt underbart att kunna sätta igång med cyklingen i verkligheten. Jag älskar den nya cykeln: den är bekväm, absolut perfekt anpassad till mig och den är snabbare än den gamla jag har. Jag har cyklat mina pass både på asfalt och grus. Det kräver dock att jag vaknar 2:30 för att genomföra mina utepass och 3:30 för att köra intervaller på trainern. Detta eftersom Andreas brukar komma hem sent från jobbet, fast å andra sidan, även om han skulle vara hemma vid klockan 17:00, så vill jag fortfarande spendera tid med honom och Louise och inte börja cykla. Det har alltid varit mitt mål att min träning inte ska påverka familjelivet så mycket. Jag vaknar därför tidigt för att avsluta passet innan Andreas åker till jobbet.

Nu är det 2 veckor kvar till tävlingen. Jag har lyckats att följa mitt schema ganska bra. Det som har varit mest jobbigt under de senaste veckorna är att vi har blivit inlagda på sjukhuset med Louise eftersom hon har fått urinvägsinfektion. Det har varit fruktansvärt att vara på sjukhuset med henne och det har tagit ordentligt på mina krafter. Under den veckan så har jag missat några pass samt att några inte har varit av särskilt bra kvalité eftersom jag hade svårt att samla mina krafter.  

Träningsintensiteten har också visat sig vara lite för stor och jag behövde tagga ner. Jag kände i början av den här veckan att jag har fått lite för mycket belastning på benen och jag har blivit mest orolig för knäna. Dessa problem beror helt och hållet på att jag har för lite grundträning. Men det kommer… jag lyssnar på kroppen och jag är mycket motiverad till att fortsätta träna ordentligt. Utifrån mina erfarenheter och min skadehistorik vet jag att det ibland är bättre att ta ett steg tillbaka än att behöva avstå från träningen under en längre tid. Jag ser fram emot hösten och jag har en till tävling på schemat som går i Finland i slutet av september. Det blir så spännande! Men just nu är fokus riktat mot Storuman. Jag har inga erfarenheter av gravel och väldigt få mil i sadeln än så länge så vi får se om jag lyckas med sub 5 timmar eller inte…  

Under Påsken har vi åkt till Polen, till min hemstad Rzeszow. 

Jag har inte varit där på 7 år… varför? Jobbet och Covid-19 kom emellan… och tiden går fortare än man tror…

Det var väldigt känslosamt att komma till mitt familjehem med Louise. Det regnade den kvällen och det väckte gamla minnen då mina föräldrar kämpade för att bygga klart det här huset och det har tagit många år. Jag minns mycket väl när det var bara väggar och plåttak och jag satt där i mitt framtida rum och lyssnade på regnet när det slog i taket. Det här minnet kom direkt när jag kom in rummet och har lagt Louise i sängen… mitt eget barn i mitt gamla rum i ett hus där jag har upplevt så mycket både positivt och negativt. Allt det som har hänt har format mig och jag kan bara känna enorm tacksamhet för alla mina livserfarenheter. Utan dessa erfarenheter hade jag inte varit den jag är idag. 

Det har blivit så att vi har stannat i Polen i nästan 3 veckor. Under den tiden har vi bara varit en dag i Krakow med mina föräldrar och vi åkte en kväll innan mot Gdansk, då hann vi se Helhalvön. 

Det var så magiskt att vara i Polen trots att vi inte har gjort någonting speciellt, fast allt vi gjorde var speciellt för mig. Att träffa min syster och hennes barn, min farbror och några familjevänner är obeskrivligt. Jag han också att promenera mycket: gå till gamla platser där jag brukade vara, gå runt i stan med min mamma. 

Staden har förändrats enormt. Det har hänt extremt mycket under de senaste åren. Jag är så stolt över Rzeszow eftersom staden växer så att det knakar. 

Eftersom Rzeszow ligger nära gränsen till Ukraina blir man ständigt påmind om det pågående kriget. Vi kunde se tunga flygtransporter som konstant landade och startade från Jasionka flygplats. Det går inte att beskriva i ord hur underbart det är att man lever i ett land utan något krig eller oroligheter. Jag är så tacksam för att jag inte behöver oroa mig för bombningar och attacker när Louise vaknar på morgonen och jag har mat och kläder till henne. Det finns så många i Ukraina samt andra delar i världen idag som saknar basala saker och rent vatten för sina barn.

Vi har lämnat mitt hem i Polen och kom med färjan från Gdansk till Nynäshamn. Vi åkte vidare mot Luleå via Stockholm. Jag kan definitivt säga att Stockholm är mitt andra hem. Jag har bott där i 15 år: jobbat, utbildat mig och skaffat mig vänner för livet. 

Nu för tiden är Luleå mitt hem – mitt tredje hem. Vilken lycka att kunna känna sig hemma på så många platser. Det var verkligen underbart att komma hem, öppna dörren och känna lugnet och tryggheten. 

Idag har jag varit med Louise på öppna förskolan. Sedan vi kom från Polen har vi varit där nästan varje dag. Det var en fantastisk dag där: Louise fick leka och integrera med andra barn samt att jag fick träffa nya fantastiska människor: jag har fått feedback och motivation. Älskar Mötesplatsen som hjälper både barn och vuxna att utvecklas.   

Idag har vi haft en lugn söndag efter gårdagens häftiga skoteräventyr.

Lördagen började jag med ett intervallpass på 1h 30min. Passet har varit uppbyggt på det sättet att den syftade mer på att utveckla muskelstyrka än kondition. 

Efter det har vi pratat med Håkan och vi bestämde att vi ska träffas med skotrarna vid persömacken. Vädret var kanske inte det bästa för en skotertur då det snöade men det var ändå härligt att vara ute.

När vi träffade Håkan så bestämde vi att vi ska åka till deras stuga. Håkan visade en fantastisk fin sträcka dit och distansen blev 61 km. Det var så otroligt vackert att åka skoter hela vägen till Orrbyn.

Vi har haft det riktig trevligt i stugan. Det var synd att Johanna inte kunde vara med då hon jobbade. Vi åkte från stugan klockan 16:00 och Håkan guidade oss genom en ny sträcka fram till Rutvik. Det var så fascinerande att åka skotern genom den nya terrängen. Fantastiska skogar och öppet landskap på många platser. Det är det som gör Norrbotten så underbart… du är inte många kilometer borta från hemmet och du hittar den vildmarken. Man kör och kör och jag har fått en känsla att vi var de enda människorna i det stora området.  

När vi kom fram till Rutvik så återvände Håkan till stugan. Jag var lite orolig att han åkte själv tillbaka men han är en superduktig skoterförare och han kan området mycket väl. Han förklarade att det är en enkel sträcka som går från Rutvik hem till oss. Klockan var 18:00 när Håkan lämnade oss och vi skulle fortsätta hem.  

Den ”enkla sträckan” har visat sig vara komplicerad för oss… Vi började köra vilse samt fram och tillbaka på många platser… Ante har haft problem med att orientera sig och hitta rätt väg. Ante har också tappat sina skoterglasögon och då fick vi också återvända för att hitta dem… Vi hade mycket tur att våran underbara Louise sov hela tiden och inte brydde sig så mycket kring det att vi hade stora svårigheter att hitta hem. 

Håkan har ringt mig för att kolla läget. Han hade kommit till stugan men vi var inte hemma ännu. Till slut hamnade vi på rätt spår och kom hem den snabbaste möjliga vägen. Klockan var 20:10 när vi kom hem. 

Vi hjälptes åt att förberedda maten till Louise och byta kläder på henne. När jag låg bredvid henne i sängen och tittade i hennes fina, klocka ögon tänkte jag på hur underbar hon är. Hon är så speciell. Hon är så modig och äventyrlig – Louise är absolut bäst, mitt underbara underverk! Louise somnade igen efter klockan 21:00. Det tog inte länge så somnade jag och Ante också.

Jag var lite sugen på att åka med skotern idag igen men det kändes som att Ante behöver en lite lugnare dag idag. Jag måste dock säga att gårdagen har varit ett riktigt äventyr och jag längtar tillbaka till att köra mer i det nya för oss skoternområdet. Jag behöver först övertyga Ante eftersom han har sagt att han inte är sugen på att åka dit igen…   

Andreas fyller år idag, Louise är 9 månader och vi firar våran första bröllopsdag på söndag.

Det känns som att hela den här veckan är fullt av firande, positiv energi, god information och härliga träffar med fina människor! Jag är så enormt tacksam för så mycket!

Igår har vi träffat Johanna som kom med en present till Alla hjärtans dag åt Louise, choklad och ett fantastiskt fint kort åt oss till våran bröllopsdag! Typiskt Johanna – hon berör och vill alltid det bästa. Louise har fått ett supersött rosa klädset från henne! 

Idag har jag träffat min arbetskollega som bor i närheten och som har fått en flicka i oktober. Vi har tagit en barnvagnspromenad runt området.

Andreas har varit hemma på lunchen. Det är alltid så trevligt att kunna äta tillsammans och Louise är överlycklig när hon ser pappa mitt på dagen. 

Louise somnade efter lunchen och när hon vaknade så har vi promenerat till stan för att köpa en liten present till pappa. Idag har det snöat igen. Jag har använt mig av regnskyddet då jag var orolig för att det ska komma mycket blöt snö i vagnen. Här om dagen har jag bytt åkpåsen till en mycket tunnare men under eftermiddagen har jag bytt tillbaka till den som är mer vinteranpassad. Vintern i Luleå är alltså inte över ännu. Hoppas att vi kommer ha ett bra skoterväder fram till helgen. 

Andreas har hämtat oss från stan. Det var supertrevligt att vara hemma under eftermiddagen fast vi inte har gjort någonting speciellt: lekt med Louise, läst böcker och sjungit för henne. Louise älskar när hon har båda föräldrarna i närheten.

Jag skulle träna idag men flyttade passet till imorgon istället…

Det är svårt att låta bli… vi åkte därför iväg med skotern idag igen.

Trots att Ante är uppvuxen i Luleå och han har kört mycket skoter tidigare så hittar han nya skotervägar och platser. Det är så spännande! Jag tycker också att det är superhäftigt att man till många platser aldrig skulle kunna ta sig fram till med bil.

Vi körde mycket runt i Hertsöträskets område idag. Det blev en del ledkörning men även ospårade sträckor i skogen. Ante är duktig på att köra skoter så han klarar även att köra mjukt med pulkan bakom. 

Vi har stannat för kaffe och grillning lite bortanför Hertsöträsket. Louise tyckte att det var roligt att vara där: sitta på skotern, kolla på elden samt sitta i mammas och pappas famn.  

Jag behöver återigen poängtera hur modig Louise är. Hon är så tålmodig och snäll när man placerar henne i pulkan. Hon är så glad när hon ser skotern och hon älskar att vara ute. Hon tycker att det är spännande när pulkan studsar lite extra när man kör över ojämn terräng. Hon är inte rädd. Hon är bara nyfiken och glad. Vilken personlighet! Jag är så stolt över henne och så lycklig samt oerhört tacksam över att jag är hennes mamma. 

Luleås isvägar är väldigt unika. Det är inte många platser i världen där man kan åka ut i skärgården med bil vintertid. Isvägarna är skottade, skyltade och det finns en välmarkerad skoterled ute på det frusna havet. Magiskt!

Jag började dagen med mitt långa cykelpass på 1h och 45 minuter och efter det var det bara att packa ihop de saker vi skulle ha med och åka ut med skotern. Jag älskar det så enormt mycket och idag var en perfekt dag för det: strålande sol och bara några minusgrader. Det är anmärkningsvärt att det är så varmt i februari och det är inte alls mycket snö i år… Det känns som att vintern i Luleå håller på att ta slut redan nu… Därför är det viktigt för mig att försöka fånga de sista vinterdagarna.

Det är skönt att vi har möjlighet att kunna ta oss ut med skotern direkt hemifrån. Vi behöver inte använda oss av släp. Dagens destination har blivit isvägarna och havet. Det var många bilar och skotrar ute på isen. 

Vi har hittat vår grillplats vid en ö. Vi har startat elden på snön och stekt våra hamburgare. Det är så underbart att det krävs så lite för att ha det så skönt och mysigt! Det för mig är livskvalité och jag är så tacksam för det. 

Det var så härligt att se att Louise verkar älska ute aktiviteter lika mycket som vi gör. Hon har sovit i pulkan nästan hela vägen fram till grillplatsen men hon gillade att sitta vid elden och bara mysa. Hon var väldigt intresserad av den sprakande elden som rörde sig och följde vindens riktning. På vägen hem har hon varit vaken en stund och tyckte att det var spännande att sitta i pulkan. Hon verkade sjunga någonting men efter bara några minuter blev hon trött och sov hela vägen hem. 

Många minusgrader, lukten av grillad fisk och kött samt renrace skapar en utomordentlig stämning och en folkmassa… Folkmassan som tyder på en lång tradition. En tradition som mer exakt sträcker sig över 400 år – Jokkmokks marknad är en levande legend  

Vi lämnar Luleå vid kl. 9:00 och är på väg till den legendariska Jokkmokks marknad. Ingen av oss har varit där tidigare så spänningen är stor. 

Fin solig dag men det är kallt. Jag har hört talas mycket om Jokkmokks marknad och det verkar vara så att kylan också har skapat sin tradition under markandshelgen. 

När vi närmare oss till platsen har termometern visat –22°C och vi fick vänta i en lång bilkö innan vi fick parkera bilen. Många har kommit med husbilar, vilket kan tyda på att man stannar här en längretid, regplåtarna visar att marknaden är känd i hela Europa.   

Jokkmokks marknad är en av de mest befolkade marknader jag någonsin besök. Det är så härligt att se röken från grillstånd som sprider sig över folkmassan. Det finns mycket lokal mat: renkött och fisk dominerar men det finns också andra alternativ som vårrullar och hamburgare. 

Det säljs allt möjligt på marknaden: renkött, korv, smycken, kläder men även skoterkälkar och bilar. Lokala hantverkare med stolthet berättar om sina produkter och deras ursprung. Det finns många eldplatser runtomkring där man kan värma sig. Man hör också helikoptrar som möjliggör att se marknaden och det fina fjälliga Jokkmokk från luften.  

Höjdpunkten för mig var dock renracet. Det var så spännande och jag var helt överlycklig att äntligen få se det live. 

Louise har dock inte sett mycket eftersom hon har sovit mest hela tiden. Hon var lite missnöjd i bilen innan vi gick ut. Jag tror att det kan bero på att hon har varit extra trött efter resan. Hon har varit vaken nästan hela vägen till Jokkmokk. Hennes missnöje kunde också bero på att hon fick lite extra kläder på sig. Men hon somnade direkt när vi har lagt henne i vagnen och vaknade först efter renracet. Därför gick vi till Jokkmokks hotell där både vi och Louise kunde äta i värmen. Louise somnade igen när vi gick ut därifrån och hon sov nästan hela vägen hem…

Jokkmokks marknad har lämnat många intryck för mig. Jag behåller bilden av galopperande renar och ljudet av jojk i mitt hjärta och huvud för alltid… Jag hoppas dock att jag får uppleva det igen nästa år. 

Lugnare träningsvecka framför mig med syfte att återhämta mig samt samla in kraft inför kommande veckor med tuffare träning. Återhämtningsveckan infaller ungefär var 4:e vecka. 

Andreas åkte iväg på en kurs från jobbet så jag behöver göra lite justeringar i träningen. Jag kommer att cykla ett lugnt pass på 1h och 30 min imorgon samt på torsdag. 

Det känns otroligt att första månaden av det nya året är slut. Det gick så fort! Jag ser dock jättemycket fram emot februari. Jag hoppas att det kommer bli en intensiv månad med många spännande händelser. 

Februari börjar redan superbra eftersom mina föräldrar kommer på besök och vi åker till Jokkmokks marknad på fredag. Jag längtar så mycket! 

Vi har nu också kompletterat vårat vinterekipage med pulka så jag hoppas på många skoterutflykter. Det att hitta pulkan var inte lätt. Eftersom det inte fanns några på Blocket så köpte vi en ny men det var också en utmaning. Det fanns inga varken i Luleå eller Boden men Andreas har hittat en i Kalix. Vi var där igår eftermiddag för att hämta den. 

Januari avrundades med ganska mycket ny snö som kom igår samt strålande sol idag.  

Här kommer en kort sammanfattning på det som har hänt under de senaste dagarna här hos mamma i norr

• Långpromenader
• Tuffa cykelpass
• Besök hos sjukgymnasten
• Byte av skoter och jakt efter en pulka
• Storstädning hemma

Jag tror att jag har blivit beroende av långpromenader. Det känns så himla skönt att vara ute och gå och under de senaste dagarna har jag gått över 15 000 steg om dagen. 

I torsdags när vi var på väg till stan för återbesök på OMT kliniken för min axel, har vi träffat ett gäng turister på fatbikes som har frågat hur de kan ta sig till centrum. Det är så roligt att se att man väljer att turista på det här sättet. Jag är faktiskt själv lite sugen på att skaffa mig en fatbike som jag kan använda som pendlarhoj året runt. Det är tydligen mycket lättare att ta sig fram i snön med de extra tjocka däcken. Förutom den praktiska aspekten tycker jag också att de cyklarna är riktigt häftiga. 

På OMT kliniken har vi träffat farmor. Hon hjälpte mig att ta hand om Louise medans jag har fått ultraljudsbehandling. Enligt sjukgymnasten är axeln mycket bättre. Det är så skönt att höra. Jag känner det själv men jag får en del bakslag då och då när jag behöver bära Louise mycket.

Efter sjukgymnasten har jag träffat Johanna och vi har käkat lunch och kollat runt lite i stan. Därefter har jag promenerat hem. Jag avslutade dagen med nästan 20 000 steg. Eftersom Ante har slutat senare den dagen så var jag tvungen att flytta mitt cykelpass tills på fredag.

Det har varit ett tufft cykelpass. Det är så himla skönt eftersom jag känner att jag utvecklas – älskar den här känslan. Efter cyklingen har vi inte gjort så mycket: bara varit hemma och myst på. 

Lördagen började jag med ett cykelpass på 1h och 45 min. Längsta hittills och distansen blev 50 km. Jag kände mig stolt över mig själv eftersom det är krävande både fysiskt och mentalt. Att mata kilometrar på en trainer inomhus är en ordentlig utmaning. Efter det har jag gått på en långpromenad och Louise fick sova i vagnen i 2h. 

Lördagen blev riktigt spännande eftersom vi sålde våran skoter. Ett par från Gällivare kom för att hämta den. Det har blivit många skoter diskussioner här hemma gällande den nya efterträdaren. 

Vi har bestämt oss för att sälja den skoter som vi har, eftersom den var ganska dyr. Nu när vi har Louise så behöver vi också ha en pulka för att kunna använda skotern överhuvudtaget. Man kunde så klart ha installerat drag på våran skoter och köpa en pulka men jag tyckte att det var en för stor investering. Vi har därför bestämt oss för att sälja skotern och inom den budgeten köpa både skoter och pulka. 

Ante har först hittat en gammal skoter som vi skulle hämta på söndag från Lycksele. Allt var klart men sedan på kvällen… hittade han en annan skoter som passar oss bättre.

Vi har också börjat städa huset mer ordentligt. Det behövdes! Det går så mycket smidigare när man hjälps åt. En tar hand om Louise och den andra fixar hemma. Det går så fort.   

Idag söndag ska vi hämta våran nya familjemedlem en Lynx Ranger 49 från Gällivare. Så spännande! Vi är dock på jakt efter en pulka. Vi skulle helst vilja köpa en som är begagnad men det verkar vara svårt… det är inte många pulkor ute på Blocket.