Träning

Att sätta igång med träningen efter förlossningen

Att bita ihop och tänka om har kännetecknat min träningsperiod efter förlossningen. Att komma tillbaka till träningen och hälsosamma matrutiner har varit en berg och dalbana men känslan när man börjar ta över kontrollen är obeskrivlig. Kampen med mig själv är dock inte helt avklarad.  

”En periodare”

Trots att jag är fullt medveten om de positiva effekterna av träning har det hänt att jag många gånger skjutit upp träningen för att jag istället har prioriterat andra saker i mitt liv så som arbete, studier eller renovering av huset och inte tränat på många veckor. Samma gäller maten: jag önskar att jag kunde äta hälsosamt jämt, men jag gör inte det. Jag brukar därför kalla mig själv för en periodare: jag kan träna på och äta bra vissa perioder. Jag vill ändra det mönstret och eliminera de mindre bra perioderna från mitt liv men det är inte så lätt.  

Tufft att börja från början

Även om jag många gånger i mitt liv har börjat träningen från noll efter ett långt uppehåll har det aldrig varit lika tufft som att börja träna efter förlossningen. 

Louise föddes för tidigt genom kejsarsnitt i vecka 36 och hon hade låg födelsevikt, vilket gjorde att vi fick stanna på sjukhuset längre. Jag vet inte om det var den oro som jag fick uppleva i början, brist på sömn eller något annat, men varje träningspass var som att gå in i väggen. Det kändes så fruktansvärt jobbigt. 

Louise har också varit en bebis som ville ha mycket närhet. Hon grät så fort jag lämnade henne ifrån mig. I början kunde jag inte genomföra alla planerade pass eftersom Louise oftast var ledsen. Det går inte att sätta ord på den tröttheten jag har upplevt, men jag var bestämd och jag ville komma tillbaka till träningen.  

Det har blivit bättre och bättre för varje månad och det kändes lättare: kroppen började svara bra på träningen och Louise har blivit lugnare. Hon kan nu vara i Andreas famn utan några problem medan jag till exempel cyklar inomhus.

Skador och motgångar

Jag är en person som gillar att ha ett mål att träna inför. Det underlättar för mig att hålla motivationen och disciplinen till träningen uppe. Jag har drömt om att genomföra en Ironman. Jag har därför anlitat en coach för att få hjälp med träningen då jag inte har någon aning hur man ska träna inför en triathlon. 

Tillsammans med min coach har vi kommit överens om att jag ska genomföra en halv Ironman till sommaren 2023, det vill säga drygt 1 år efter förlossningen. Jag ville ha ett ambitiöst och utmanande mål och vi bestämde halva distansen med tanke på min skadehistorik: benhinneproblem samt axelproblem. 

Axlarna har jag belastat tidigare då jag har haft fysiskt tunga arbeten på bagerier, olika caféer samt ICA. Renoveringen av vårt hus blev dock den sista spiken i kistan. Jag har fått diagnosen förkalkad vänsteraxel som behandlades med kortison under juni 2021. Axeln har återhämtat sig inom 5 månader. Därefter har jag börjat lära mig crawla när jag var gravid med Louise vintern 2021/2022. Eftersom det har visat sig att högra axeln också är förkalkad så har crawlen orsakat att jag har fått en inflammation i min högra axel den här gången och jag kunde inte fortsätta kursen. Amningen och att bära Louise har ytterligare belastat axeln. 

Jag har träffat tre olika sjukgymnaster och till slut har jag fått rätt behandling.  Prognosen är dock inte positiv: rehabiliteringen tar några månader samt att crawl rörelsen inte är det optimala för mina överbelastade axlar. Sjukgymnasten avråder mig från att crawla överhuvudtaget.

När det kommer till benhinnorna så har problemet börjat för många år sedan eftersom jag har sprungit för mycket. Jag har redan då fått besked om att jag behöver operareas. Jag har tackat nej till operationen och har börjat cykla istället för att springa.

Sedan kom tankarna kring Ironman och jag har återigen tagit upp benhinneproblemet med en ortoped och sjukgymnaster i Luleå. Jag har fått positiv prognos om att jag kan rehabilitera bort de besvären jag har med benhinnorna. Tyvärr var det så att så fort jag började träna löpning mer seriöst, blev det tydligt att mina benhinnor inte kommer att hålla för längre distanser. 

Det har alltså visat sig snabbt att varken mina axlar eller mina benhinnor håller för en Ironman. Två tuffa besked som jag fått nästan samtidigt. Jag blev lite ledsen men jag har inte grubblat för mycket kring det, utan försökte hitta ett annat mål istället.

Fegis

Saker händer av någon anledning – jag tror på det. Ibland planerar vi och drömmer massor om någonting och så blir det ingenting av detta, men det brukar uppstå andra fina möjligheter istället. Jag känner enorm tacksamhet när jag tänker på mina förmågor. Jag kan inte springa och crawla men jag kan fortfarande cykla. 

Jag älskar mountainbike och det finns en extremt tuff tävling i Österrike som heter Saltzkemmergut Throphy. Längsta distansen är 210 km med 7000 höjdmeter och detta måste man avklara inom 16h. Jag tänkte direkt att det skulle bli min stora utmaning till nästa år då det inte fungerar med Ironman… men det gick inte heller. Min coach har inte rekommenderat att ställa upp i denna tävling redan nästa år. Orsaken till det är helt enkelt att jag inte är tillräckligt bra tränad.

Drömmen om att ha en riktigt tuff utmaning och träna inför den till nästa år har inte förverkligats.

Har jag fegat? En person som mig som tror på att allt är möjligt (om man bara lägger tillräckligt med tid och engagemang) inte vill bita ihop och ställa upp i Saltzkammergut trophy?  Jag har fegat… så kan man lugnt säga. Jag är framför allt skraj för att införskaffa mig nya skador. Jag känner samtidigt att det är ganska givande att skifta fokus. Jag lär mig mycket genom det som händer nu. Jag blir mer ödmjuk och lyhörd när det gäller min hälsa och mina träningsmål.   

Att hitta balans i träning och kost 

Jag har pendlat i mina tankar och jag har börjat leta efter någon tävling som jag skulle kunna ställa upp i till nästa år. Jag har strukit de extrema utmaningar som jag drömde om och försökte hitta någonting som jag ändå kan se fram emot. 

Jag har kommit fram till att jag vill ställa upp i en etapptävling i mountainbike i Polen då vi planerar att åka dit under sommaren. Tävlingen heter Bike Adventrue och den går i Szklarska Poreba i bergskedjan Sudeterna. Det är 4 etapper, totalt 240km och 8000 höjdmeter. Jag har aldrig kört en etapptävling så jag tror att det blir en mycket lärorik erfarenhet. Det är också en ganska krävande tävling, vilket innebär att jag inte får slarva med träningen för att genomföra den. 

Det som gäller framöver är alltså ordentlig träning och skärpning med maten. 

Min stora utmaning är att hitta balans mellan hälsosamma matvanor och träning. Att skapa en permanent god vana är en krävande uppgift, särskilt när det kommer till en sådan periodare som jag är. 

Jag ska dock kämpa på ordentligt och jag har nu också större motivation än någonsin tidigare. 

Mamma till en flicka 

Jag har ett barn som är min största drivkraft och inspirationskälla. Louise har varit en kämpe från första början. Hon är mitt mirakelbarn. 

Att vara mamma ger mig enorm styrka. Jag är också tacksam över det att jag har bättre förutsättningar jämfört med mina föräldrar som inte haft samma möjlighet till att lägga fokus på sina barn. 

Jag drömmer om att göra massa saker med Louise: jag vill resa, vandra, cykla och bestiga berg tillsammans med henne. Jag hoppas att hon kommer bli en aktiv person, nyfiken och ödmjuk och att hon kommer att ha respekt för naturen och andra människor. 

Mina tips för att sätta igång med träningen:

• Tänk på att du är unik och att vi alla har olika förutsättningar. Jämför dig aldrig med någon annan. Ingen annan är som du. Fokusera på dig själv och din förmåga.Var snäll mot dig själv och uppskatta det du har.
• Titta dig i spegeln och se den fina personen du är. Alla gör misstag men det är viktigt att inte ge upp, tro på dig själv.
• Skapa ett träningsschema, det underlättar för att hålla strukturen i träningen. Det roligt att ha en coach om du har möjlighet för det. 
• Skriv dagbok.
• Ha ett mål. Jag personligen tycker att det roligt att träna inför ett specifikt mål och lättare att motivera sig själv till att träna. 
• Kämpa på. Gör ditt bästa för att följa träningsschemat. Jag vet att det inte alltid är möjligt, men gör ditt bästa för att följa programmet även om det känns riktigt jobbigt vissa dagar.